Aldrig
Idag fick jag höra av en nära, äldre släkting att jag "lika gärna kan gå och dö"
Jag har funderat rätt mycket på det. Inte att dö, utan varför man aldrig aldrig aldrig ska säga åt någon att dö. Aldrig. Du kan aldrig veta hur personen tar det, du har ingen aning om vad personen bär på. Hur väl du än känner någon kan det finnas saker som du inte vet.
Alla är vi olika, människor tar saker på olika sätt, människor är olika bra på att ta åt sig eller inte. Hur opersonligt det än kan vara att säga "haha men dö" eller liknande, så kan det bli väldigt personligt. Självmord är inget att skämta om, inget man ska uppmana någon annan att göra, hur oseriöst det än är. Man skämtar inte om sånt. Begreppet "man ska kunna skämta om allt" hatar jag så himla mycket, för vissa saker skämtar man verkligen inte om. Även fast du är oseriös så kan någon annan vara sjukt seriöst.
Jag skriver inte det här för att på något sätt låtstas vara duktig eller perfekt, jag säger också sånt ibland. Man skämtar om hur man ska gå hem och hänga sig för att det gick dåligt på matteprovet, men det är så fel. Man kan skämta om annat, men just självmord är för vissa det man är mest rädd för. Jag själv är livrädd för självmord. Finns inget som jag är mer rädd för. Det finns inget värre. Dels för att jag själv har haft/har tankar om hur det skulle vara om jag försvann, och för att jag har haft/har nära vänner som varit nära flera gånger. Det är inte roligt.
Så en sammanfattning:
Skämta inte om självmord, säg aldrig åt någon att ta livet av sig, vare sig du är seriös eller inte.
